Finlex - Till startsidan
Prejudikat

14.11.2018

Prejudikat

Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat.

HFD:2018:155

Ämnesord
Bilbeskattning, Maximibeloppet för bilskatt på importfordon, Skatteprocent, Beskattningsvärde, Skattefria tillbehör, Sedvanliga leveranskostnader, Förbudet mot diskriminerande beskattning, Förvaltningsdomstolens prövningsbefogenhet
År för fallet
2018
Meddelats
Diarienummer
3284/2/17
Liggare
5263
ECLI-kod
ECLI:FI:KHO:2018:155

Tullen hade påfört A bilskatt för en begagnad personbil av märket Volvo XC90, vilken A importerat till Finland. Beskattningsvärdet hade bestämts statistiskt utgående från ett sådant jämförelsematerial som avsett begärt pris för likadana begagnade fordon på den finska marknaden. Bilskatteprocenten hade rättats till att motsvara den så kallade historiska skatteprocenten i enlighet med avgörandet HFD 2014:182.

I ärendet skulle avgöras huruvida man ännu efter rättelsen av skatteprocent hade uppburit för stor bilskatt med hänsyn till det krav på icke-diskriminering som framgår av artikel 110 FEUF. Aktuellt var att bedöma innebörden av den omständigheten att jämförelseuppgifterna som erhållits av marknaden på begagnade fordon inte beaktade eventuella skattefria poster som ingick i begärda pris för jämförelsefordonen. Skattefria poster hade kunnat uppstå, eftersom sedvanliga leveranskostnader samt tillbehör som säljs med fordonet och installerats någon annanstans än på fabriken enligt bilskattelagen jämte iakttagen tillämpningspraxis inte ska räknas med i fordonets beskattningsvärde och eftersom beloppet på skatt som kvarstår i ett begagnat fordon skulle anses bestå av en andel av det ursprungliga beloppet av skatt, vilket bestäms med iakttagande av värdeminskning på fordonet.

A yrkande att beskattningsbeslutet skulle ändras i fråga om skatteprocent. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att de delavgöranden avseende fastställande av beskattningsvärde och skatteprocent som ingick i bilskattebeslutet inte skilt erhåller laga kraft. Förvaltningsdomstolen hade inte förfarit felaktigt då den vid avgörande av ärendet bedömt huruvida innebörden av de omständigheter som åberopats till stöd för yrkandet hade beaktats redan vid fastställande av beskattningsvärdet.

I samband med tillämpningen av den statistiska värderingsmetoden hade det belopp på begärt pris som erhållits genom metoden nedsatts med 10 procent med hänsyn till diverse eventuella felfaktorer innan sedvanliga prisnedsättningar dragits av. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att en dylik nedsättning var att betrakta som tillräcklig för att korrigera även den aktuella inexaktheten som var förknippad med beaktande av skattefria poster. Bilbeskattningen av fordonet var inte ägnad att gynna redan registrerade, likadana begagnade fordon på den inhemska marknaden, och beskattningen var inte att betrakta som diskriminerande.

Bilskattelagen 11 §, 11 b, 11 c § 1 mom., 11 d §, 11 e § 1 mom. och 15 § 1 mom.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) artikel 110

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Föredragande Stina-Maria Lund.

Till början av sidan